Ö-råd mellan mig och datorn

Den förra fick en ersättare. Den som saknade ”J” och där ”T” trasslade. Den nya är inte det bästa vi träffat på. Men den har fyllt några av de enkla behov vi har. Surfa på Internet. Någon gång. Annars finns det inte så mycket som vi använder den till. Nåja. Dammtorkar den i bland. Eller laddar in någon bild till hemsidan.

Men nu är den nya snart utröstad. Den också.

Jag vill ha en ny dator. Som. Orkar. Redigera. Film!!!
/Karina

Kalle – en äkta ridponny!

Han var så skeptisk. Rädd. Osäker. Allt det var han då han kom. Nu är han trygg. Vi har arbetat med honom. Kramat honom. Tjollrat och pysslat. Han har gått NH-kurs. Så människorna får lära sig kommunicera. Hästen kan ju redan.

Vi har börjat sitta på honom. Så smått. Hittat hur vi ska göra avsittningarna. Som är så otäcka. En karamell. Från mig. Samtidigt som Jennifer kliver ner på pallen. Han blir nästan förvånad. Då det inte händer något otäckt.

Vi har massor av trygghet investerat i honom. Vi har råd att göra bort oss någon gång. Nu ska han få fortsätta växa i sin trygghet. Och visa oss den busiga ponny han är.

Nu börjar jag se varför jag köpte honom.
/Karina

Världens bästa Sigge!

Dags för hovis i helgen. Världens bästa Sigge på besök i stan. Han tar sig an mina hästar var sjätte vecka. Kalle har haft det trassligt. Med hovis som med allt annat han behöver göra i vårt hem. Han har fått gott om tid. Massvis med karameller. Nu vet han att han får en godis så snart en hov är klar. Då går han fram till Sigge och säger att det är dags. Han har tränat Sigge bra den där ponnyn. Lilja får inte lika många karameller. Då skulle hon bombardera honom med hennes önskan om godis. Han skulle inte få verka henne. Bara sitta och lasta i henne godis.

Vi börjar alltid med Kalle. Så han inte hinner bygga upp spänning av att behöva verkas. Jag börjar tro att det inte längre spelar någon roll. Om han eller Lilja börjar. Han är trygg med Sigge så det kan vara värt att prova någon gång. I dag kunde Sigge göra nya övningar på bakhovarna. Med stället för avlastning. Kalle blev lite spänd. Han lyssnade mot Sigge. Men ingen reaktion annars.

Lilja har sin vanliga dans. Framhovarna går bra. Lugnt och stilla. För en häst med ADHD. Då Sigge verkar bakhovarna kör hon en lustig tango. Eller nåt. Ett steg bakåt. Och gör sig tung i benet. Sigge flyttar efter stället. Lägger dit hoven. Sedan snabbt framåt. Så Sigge får dansa med. Nöjd över att aktivera en människa väntar hon en liten stund. För att ta ett steg bakåt… Så håller de på. Lite fram och bak.

Med båda hästarna verkade är jag en mycket nöjd hästägare!
/Karina

Bild194

Manikyr…

... och pedikyr. Damen blir vårfin.

… och pedikyr. Damen blir vårfin.

Bild197

Nyverkad kille som är nöjd då han får vara med.

Nyverkad kille som är nöjd då han får vara med.

Västerbottnisk ridponny!

Kalles väg mot ridponny har börjat. Den vägen började förvisso samma dag som han kom till oss. Den har bara varit lite guppig. Han har behövt tid att anpassa sig. Att bli trygg. Att ”överleva” allt vi hittar på. Allt han varit skeptisk till. Eller rädd för. Nu finns det inget i vår liv som han är rädd för. Nu och då så låtsas han bli rädd. Eller vara ponny. Eller ponny-kille. Fast det är inget som biter på oss människor. Vi säger bara åt honom att vi inte ska springa omkring och skrika. Som han i bland föreslår. Vi ska stå här och vara lugna och trygga. Tillsammans.

Och så länge det inte är mörk höst. Och älgar utanför hagen. Så går han med på det.
/Karina

Bild187

Först träna honom och hänga lite. Jag når ju liksom upp då jag står på marken.

Bild189

Bild190

Läskiga pallen. Stor Tant blir ändå större då hon står på pallen.

Bild191

Ponny på rymmen!

Bild192

Spänd ponny. Fast han står stilla.

Bild186

Jag. Sitter. På. Min. Ponny!

Bild193

Då jag klev ner på pallen blev jag matt av glädje. Nästan skakis. Alldeles gråtmild. Han stod helt stilla. Trygg med mig och Jennifer. Klart grabben ska ha en karamell till. Eller fem.

Mat!

Jag lärde mig något då jag var liten. Att hästar som äter inte fryser. Vi lassade in massor med mat. Till hästarna då. Det tog han säkert hand om. Farbror Mollvig som skötte hästarna på dagarna. Bara för att han ville. Minns inte om ponnysarna hade särskilt mycket täcke. De såg mer ut som islänningar. Med rejäl päls. Min ponny smög genom boxväggens halv-taskigt byggda vägg till sin bästa kompis i boxen bredvid. Så höll de värmen på natten. Rart då jag tänker på det. Hur dessutom två hingstar som växt upp med varandra kunde vara bästa kompisar. Och hålla värmen en kall vinternatt.

I dag pratas det om forskning och att vi har för mycket täcke på våra kära hästar. Jag använder mer täcke än jag tror på. Då Damen är skitarg då hon blir blöt! Sabla elände det här med att behöva vara blöt! ropar och stojar hon. Med hela kroppen. Jag har ingen koja i hagen som de kan krypa in i. Då blir det täcke på då regnet blåser omkring en hel dag.

I dag har jag lastat hö för de kommande dagarna. Prognosen visar att det ska vara -28 som kallast. Massor med hö. Och halm. Här ska inga hästar frysa. Jag måste ha tripplat den normala högivan. Bara för att de ska hålla värmen. Och inte bli genomfrusna då jag är på jobbet.

Jag får se om jag är tillräckligt kall (förlåt det trista skämtet) och låter de slippa täcke.
/Karina

Kalle mumsar på sitt hö i den bleka januarisolen.

Kalle mumsar på en hö-tuss i den bleka januarisolen.

Lilja mumsar på resten av höet...

Lilja mumsar på resten av höet…

Även fåglarna fick sitt då jag hade talg längst ner i frysboxen. Hängde upp i träden mot bagarstugan.

Även fåglarna fick sitt då jag hade talg längst ner i frysboxen. Hängde upp i träden mot bagarstugan.

Äkta hemgris från en bonde i inlandet.

Äkta hemgris från en bonde i inlandet.

Men inget cykelväder direkt.

Men inget cykelväder direkt.