Faktiskt en dag i stallet

Det var en fullspäckad dag i går. Flytthjälp till mamma och pappa. Inte jag. Men väl familjen. Sedan lite middag. Och hockey. Inget blogginlägg. Men ett antal bilder. I hagen. Då jag åkte ut till hästen en stund.

Det händer inte så mycket i min hästvärld. Som är värd att skriva om. Om jag ska vara ärlig så är jag inte ens särskilt mycket i stallet. Åker ut någon dag. Och stör mina stallkompisar med lite prat. Fullkomligt trygg med hur hästen har det. Hon har bra kompisar i hagen. Lever ett riktigt hästliv. Förutom att vi inte har kojor så de kan gå ute dygnet runt. I bland står Lilja ensam. Totalt obrydd att de andra inte är i närheten. I bland står de tillsammans alla fyra. Och bara är. Som hästar ska vara. I bland är det också bus. Också det som det ska vara.

Emelie har tagit ett stort ansvar den här perioden. Hon rider eller gör något annat varje dag. Hon har häst fullt ut. Och får göra det hon känner för. Får lägga upp sin plan själv. Så är det när förtroende finns. Det är roligt att stå vid sidan av och se hur hon vågar ta för sig. Precis som jag ville. Det är faktiskt så att det är lika roligt som att själv rida. Om inte roligare. Jag får energi av att se hur de utvecklas. Tillsammans. Att se hur allt mognat fram under de här två åren. (Är det verkligen så länge…) Sedan hon började vara hos oss. För Lilja var en riktig pain-in-the-ass under sin tonårsperiod. Aldrig dum. Men så mycket ifrågasättande. Eller nåt. Nu börjar hon få belöning för allt arbete hon lagt ner.

De små tendenser Lilja visat till att bli det som benämns som en Riktigt fin häst. Under åren. Nu är hon baske mig det. Som fem-åring.
/Karina


Världens bästa borsthållare!


Kan själv!


Islandshäst?