Jag lärde mig något då jag var liten. Att hästar som äter inte fryser. Vi lassade in massor med mat. Till hästarna då. Det tog han säkert hand om. Farbror Mollvig som skötte hästarna på dagarna. Bara för att han ville. Minns inte om ponnysarna hade särskilt mycket täcke. De såg mer ut som islänningar. Med rejäl päls. Min ponny smög genom boxväggens halv-taskigt byggda vägg till sin bästa kompis i boxen bredvid. Så höll de värmen på natten. Rart då jag tänker på det. Hur dessutom två hingstar som växt upp med varandra kunde vara bästa kompisar. Och hålla värmen en kall vinternatt.
I dag pratas det om forskning och att vi har för mycket täcke på våra kära hästar. Jag använder mer täcke än jag tror på. Då Damen är skitarg då hon blir blöt! Sabla elände det här med att behöva vara blöt! ropar och stojar hon. Med hela kroppen. Jag har ingen koja i hagen som de kan krypa in i. Då blir det täcke på då regnet blåser omkring en hel dag.
I dag har jag lastat hö för de kommande dagarna. Prognosen visar att det ska vara -28 som kallast. Massor med hö. Och halm. Här ska inga hästar frysa. Jag måste ha tripplat den normala högivan. Bara för att de ska hålla värmen. Och inte bli genomfrusna då jag är på jobbet.
Jag får se om jag är tillräckligt kall (förlåt det trista skämtet) och låter de slippa täcke.
/Karina

Kalle mumsar på en hö-tuss i den bleka januarisolen.

Lilja mumsar på resten av höet…

Även fåglarna fick sitt då jag hade talg längst ner i frysboxen. Hängde upp i träden mot bagarstugan.

Äkta hemgris från en bonde i inlandet.

Men inget cykelväder direkt.