Kurs-helg

Vi har kursat i helgen. Hemma. Hos oss. Kurs för Dalpraktiken var bokat sedan lång tid tillbaks. Som vi gjorde i fjol hos oss. Då flera av deltagarna fick förhinder ändrade vi om i planeringen. I stället för stor kurs med flera hästar kom Lina Brandt från Dalpraktiken upp och höll enskilda lektioner med oss. Vi startade dagarna med frukost och surr. För att få kurs-känslan. Sedan hade hon lektioner med oss. Hela dagarna. I sol. Och tyvärr också i regn. Men vad gör det. Ingen av oss är gjord av socker.

Vi har fått se hästar och människor på olika utbildningsnivå. Olika hästar. Olika hästtyper. Med olika behov. Varierande önskemål på lektionerna. Fast alla blev inspirerade och ville testa Liberty.

Själv ville jag jobba med energier och kroppsspråk. Hur jag ska göra med kroppen. Vilken energi jag ska ha. Efter första passet var jag helt slut. I huvudet. Jag fick bygga upp en ”Send”. Och skicka i väg Lilja. I skritt. I trav. Och i galopp. Så häftigt! På det andra passet var jag också sugen på att testa Liberty.  Det gick så där. Min kropp är inte riktigt med än för att hinna i kapp Lilja då hon springer till andra delen av vår ridplan. Försökte genskjuta henne och trampade snett i en grop. Stöp som en fura. Och det blev visst den bästa ”ta bakdelen” jag fick till. Jag missade den. Där näsan, nästan, mötte gräset. När jag ska prova själv kommer jag att stänga av så hon bara har halva ridplanen att motionera sin Tant på… Mitt sista pass ville jag få tekniken för att rida Lilja med halsring. Riktigt roligt. Svårt. Med sticken som hjälpmedel. Som styrredskap. Och broms. Eller framåt. Tycker jag fick hyfsad koll på det och ska fortsätta arbeta så. Ska börja lägga in skolorna och fokusera på att jag gör som jag ska. Inte forcera utan försöka smyga fram hjälperna. Jag har fått riktigt många redskap för att fortsätta utvecklas. Tillsammans med Lilja.

Vi som var med tycker att det blev en riktigt bra helg! Det är så värdefullt att få hjälp direkt man behöver. Guidning genom varje rörelse. Trots att våra hjärnor var trötta. Och vi ofta gjorde precis tvärtemot vad Lina sa. Vilket gav oss många skratt.

Det här ska vi göra om!
/Karina

 

 

Klart ponnyn ska bada!

Han har det tufft nu! Ponnyn! En tuff sommar för Kalle. Först började jag spraya honom. Med flugmedel. Du överlever! sa jag till honom. Han har ju överlevt allt vi hittat på sen han kom. Det är inte helt säkert… svarar Kalle. Men det är klart att han överlever.

Sen har han fått medicin i några dagar. Äcklig, sabla spruta som ska in i munnen. Det sprutar medicin överallt. Hela mig. Boxväggen. det mesta hamnar där det ska. I Kalles mun. Så han blir frisk. Och smärtan lindras. Medicin ska också överlevas…

Senast påhittet från vår sida är BADA! Han kliar svansen och där knotten bitit. Då är det bara att gilla läget. För en smutsig ponny. Rätt säker på att han inte duschat så många gånger. Jennifer började leka med honom och duschen. Så vi ser om det är möjligt att duscha bort schampo. Efter viss tvekan från Kalles sida såg vi att det här kommer att gå bra. Sköljde honom med schampo. Lite här och där. Lyfta svansen och få rumpan tvättad var det läskigaste. Han såg ut som han om skulle sätta sig. Rörde sig en del. Då han stod stilla vågade hon inte röra sig. Benen var nästan i kors en stund.

Vi jobbade som vi alltid gör med honom. Lugnt och still. Målmedvetet. Karameller och masserade läppar och tunga så han inte skulle frysa fast.

Att ponnyn sedan slänger sig ner och gnuggar in all smuts han kan hitta som belöning gör inte så mycket. Han överlevde ännu en sak hos oss!
/Karina

Bild201

Bild200

Bild202

Bild203jpg

Våren är den mest hektiska tiden på en hästgård!

Våren började riktigt bra. En gubbe som fyller femtio. En resa. Till Thailand. Vilade i hela tre veckor. Åkte båt. Snorklade. Åt mat. Hade det bara bra. Kanske för bra.

Koh Bulon. Ett parads på jorden.

Koh Bulon. Ett parads på jorden.

Sen kom vi hem. Och då började det hända grejor. Massor med grejor.

Vi började med att kräkas efter flygresan sen skottade vi bajs i hagarna som tinat fram samtidigt som den där femtioåringen skulle ha en födelsedagsmiddag för släkten och sen för sextiosex kära vänner tillsammans med en annan femtioåring som det skulle ordnas och fixas med och presenter skulle shoppas och man kan rymma ett fyrameterspaket i en V70 och så kom jag på den galna idén att göra Mojito till alla sextiosex personerna som välkomstdrink och jag skrev en text till en sång som vi sjöng och hade hunnit locka håret till festen och gräset skulle krattas och klippas och rabatterna rensas samtidigt som hönät ska fyllas och boxar skottas och så har man ju tack och lov en anställning som tar upp en del av ens vakna tid. Med andra ord en helt vanlig vår på en hästgård. Förutom att han inte ska fylla femtio år vartenda år.

Kalasandet över. Så bra. Så kul! Och vilken underbar femtioårsfest han kommer ordna till mig. Framöver.

Då fortsätter vi rensa hagarna från vinterns bajs och stolpar om vinterhagarna då vi vill ha lite mer yta att klippa mot diket och rensar i mina föräldrars sommarstuga då den ska säljas och sommarhagen ska byggas och så droppar det vatten i ett rör i källaren som behöver bytas och infiltrationen till trekammarbrunnen är det nåt fel på så entreprenören ska klura på vad som gått fel och vägen som kördes sönder då bredbandet drogs in ska vi få grus på av den som gjorde jobbet men han har inte synts till än och Lilja får kolik – hur i hela fridens namn kan hon få kolik då hon går på gräs – så veterinären måste komma ut på helgen och sen bygger vi sommarhagen och den blåser sönder i stormen och den fixar vi då det blåst klart samtidigt som strömmen gått och elbolaget gör en provisorisk ledning till en fas som är borta och då de gör det brinner en kabel i nån dosa till pumpen och vi får fatt i en elektriker som kan komma ut under helgen och efter två dygn utan vatten kommer det tillbaks och Sigge kommer och verkar hästarna och de är tillbaks på betet och jag får en sovmorgon och vaknar inte förrän halvåtta. Dricker en Cappuccino. Och bara njuter av en helgmorgon som blev lite senare än vanligt.

Vi annonserar ut stallplatser och det är människor som ska komma och kolla och en häst gick inte igenom besiktningen och det var skit-trist då hon verkar vara en riktigt trevlig häst och jag börjar gräva för en rabatt framför stallet där jag har tänkt rymma några rosenbuskar och så får ponnyn fång fast de är ordentligt inbetade och har gått länge på gräs och han har lagt ut och blivit fet trots hård diet under våren och måste banta och då behöver ju Lilja också det då hon också lagt ut. Där är vi i dag. Båda hästarna tillbaks i vinterhagen. Äter hö. Och de stackars strån som de kan plocka sig.

Men i bland så spelar jag Angry Birds. Eller sitter i vår uppblåsbara lilla bubbelpool. Under den underbara paviljongen som låg i fyrameterspaketet.
/Karina

Glömde jag berätta att jag också planterat blomlådor som sitter på stallet...

Glömde jag berätta att jag också planterat blomlådor som sitter på stallet…

 

Ö-råd mellan mig och datorn

Den förra fick en ersättare. Den som saknade ”J” och där ”T” trasslade. Den nya är inte det bästa vi träffat på. Men den har fyllt några av de enkla behov vi har. Surfa på Internet. Någon gång. Annars finns det inte så mycket som vi använder den till. Nåja. Dammtorkar den i bland. Eller laddar in någon bild till hemsidan.

Men nu är den nya snart utröstad. Den också.

Jag vill ha en ny dator. Som. Orkar. Redigera. Film!!!
/Karina

Kalle – en äkta ridponny!

Han var så skeptisk. Rädd. Osäker. Allt det var han då han kom. Nu är han trygg. Vi har arbetat med honom. Kramat honom. Tjollrat och pysslat. Han har gått NH-kurs. Så människorna får lära sig kommunicera. Hästen kan ju redan.

Vi har börjat sitta på honom. Så smått. Hittat hur vi ska göra avsittningarna. Som är så otäcka. En karamell. Från mig. Samtidigt som Jennifer kliver ner på pallen. Han blir nästan förvånad. Då det inte händer något otäckt.

Vi har massor av trygghet investerat i honom. Vi har råd att göra bort oss någon gång. Nu ska han få fortsätta växa i sin trygghet. Och visa oss den busiga ponny han är.

Nu börjar jag se varför jag köpte honom.
/Karina